Rebecca - mamma till Nathan -

1 september

Bild från 1 september 2012 resp 2013. Man märker det liksom inte när man är mitt uppe i att leva men shit vad Nathan har växt! Ingen bild från idag men han är en helt annan är bara för ett år sedan... Han pratade ju knappt då! Och nu är han aldrig tyst haha! Seriöst, det där med att man längtar tills de börjar prata och sen så slutar de ju aaaldrig. Från 06 tills han slocknar på kvällen är det fart och blablabla ^^ För två år sen hade vi precis fått iordning hans rum lite, nu är det så fullproppat gud... För ett år sen var vi med mamma och Elliot på landet, mys! Saknar att vara där.. Saknar att ha tid att oroa sig och bekymra sig för såna värdsliga (?) saker som då. Jag älskar att titta på gamla bilder då jag minns precis vad jag tänkte och kände i just den perioden... <3

Straxt är det dags att gå och hämta den här stora killen på förskolan, när man frågar vad han gjort är det dock alltid samma, han berättar vad han ätit till mellis "mjölk pan ost" och sen inget mer :P Dock brukar han berätta om sina fröknar ibland, så gulligt att han tänker på dem <3 Det jag inte skriver här är dock att inte alls sällan får han mig att vilja gallskrika och dunka huvudet i väggen (ja), hej trotsåldern... Hej elliot-fasoner. Jag har alltid tänkt att jag har sjukt mkt tålamod men det är kanske mest för att det aldrig blivit testat? Nathan vet iallafall hur man gör... Fick tipset av en annan tvillingmamma att göra just det, stänga in barn i ett rum, gå in i ett annat och skrika högt i kudden + slå lite på den så känns allt bättre... Kanske man slipper bli galen på köpet :)

Tack för att du tar dig tid
att kommentera mitt inlägg :)