Nu har det redan gått två veckor sen vi kom hit och vi har gjort oss hemmastadda. Nathan kände sig som hemma redan efter ett par dagar och började springa runt i huset, busar och leker med alla. Speciellt är ju såklart hans farbror Ariel favoriten, han fyllde 8 i förra veckan men dom leker hur bra som helst. Ibland kan Nathan spåra ur lite grann, kasta leksaker i huvudet eller ge en smäll men för det mesta har de hur kul som helst. Första veckan var det ledighet men nu är alla i skolan som vanligt så vi är själva fram till tre och Nathan frågar efter "El" som han kallar honom varje morgon. Andra farbror Alejandro kallas för "jandro" och farmor blir ibland farmor, ibland buela (abuela), ibland mommo mammi som mormor :p Nathan har fått träffa ett par som blivit presenterade som abuelo också, men han kallar dem alla för Morfar Jamie haha. Stackaren förstår ju inte för vi säger ju Morfar Jamie till Jamie men också abuelo om vi pratar på spanska, så det är inte så konstigt...

 

Vi har inte gjort något speciellt, umgåtts, några promenader till köpcentren som är nära men ingen shopping utom mat och sånt. Men det är så jäkla sinnessjukt skönt att kunna gå i linne och leggings i februari gud! Nathan har öppna skor och t-shirt och jag har bränt mig lite. Tyvärr blir ju ansiktet utan färg eftersom jag har smink jämt :o Det är ungefär 20-25C dagtid, sol varje dag och sen på eftermiddagen mulnar det igen och många kvällar o nätter regnar det. Quitos klimat året om. Sommartid är det ju inte värsta grejen men nu i vinter så är det verkligen underbart! Bara ballerinaskor och solbrillor :) Idag tog jag min allra första tripp med Naty själv här i Ecuador. Till köpcentrum i närheten, ca 7 min att gå och två gator att korsa, här finns inga stoppljus som verkligen funkar eller övergångsställen utan jag väntar tålmodigt tills jag kan springa över med vagnen. Gatorna här för gående framförallt är verkligen katastrof! Det är ju en dal och upp och ner hela tiden och dessutom hål i gatan, ojämnt, massor av upphöjningar helt random osv. Trottoarkanter på 40 cm osv. Inte så comfy men men. I alla fall så gick vi till en liten lekpark utanför, sen bad Nathan om pan de yuca, små bröd gjorda av yuca som är typ som potatis fast äckligt hehe , en rotfrukt alltså, men bröden var jättegoda. Sen handlade vi lite på motsvarighet till typ Ica maxi. När jag skulle få tillbaka pengar så försökte han i kassan blåsa mig på 10 dollar, är helt säker på att det ej var ett ärligt misstag för att han såg mig som en dum gringa, men jag hade koll som tur hehe. Sen köpte vi med mat hem, menestra som är linsröra asgott, kött, pommes, ris, sallad, ägg, dricka, 30 spänn hehe. Och inte från gatan eller så utan från kedja...

 

Nu har jag ont i armarna av att skriva, har haft så sjukt mkt plugg också. Ja jag pluggar ju 100% nu också och nja de första dagarna vill jag inte påstå att jag låg och pluggade 8 timmar per dag. Så det blev ganska stressigt nu i helgen kan jag lova. Grammatik. Det är så svårt! Men nu idag kändes det som att jag lite grann fått in hur det funkar, så nu är jag igång. Ett tag kände jag verkligen att det inte skulle gå utan att jag skulle vara tvungen att hoppa av. Så en stor del av varje dag nu pluggar jag, medan Naty sover och medan han leker med Ariel.

 

Har inte kommit in på graviditeten heller. Alltså det är inte samma sak som när jag var gravid med Naty för då var det enda fokus, det enda som man tänkte på typ.. men nu har jag Nathan att ta hand om och livet liksom går åt också, men det känns skönt faktiskt, känns inte lika oroligt och jobbigt som med Naty. I alla fall så mår jag BRA nu! Åh fy fasen vad underbart detta är. Jag har spytt minst en gång per dag sen i början av december fram till för en vecka sen, åååå det är var inte alls som med Nathan när jag också spydde dagligen månader utan detta var tusen gånger värre. Inte två gånger värre för tvillingar utan verkligen tusen gånger värre. Så jag är så glad att det verkar vara över nu, kommer väl en jäkla massa besvär sen men ändå. Just nu mår jag bra, lite ont i ryggen, obekvämt att sova redan, lite extra trött (fast det är jag sen Nathan föddes hehe) och om jag inte äter så fort jag är hungrig mår jag dåligt men annars så mår jag faktiskt bra. Första veckan här var faktiskt rätt hemsk, jag tror att graviditeten gjorde mig extra känslig för höjden här, 2600m över havet gör att folk kan vara yra och illamående till en början och det var jag verkligen. Åt o drack inte så bra (ofta) som hemma heller innan jag fått handla hem allt o så. När vi vart och handlat och väntade på taxi i värmen kände jag samma som på donken när jag svimmade, illamående, yrsel och så blev det vitt framför ögonen men som tur så vet jag ju nu så jag satte mig ner direkt på gatan och det gick över... Men i alla fall, nu är det över en vecka sen jag spydde! Så sköööönt. Jag äter fortfarande lite, men så jag blir mätt och många gånger om dagen. Äter för tre gör jag väl inte men, de två små växte fint i magen. Igår var vi på ultraljud och det var väldigt svårt att se själv men de växte bra, 17 veckor exakt idag. Den ena bebisen var han nästan (ja så jäkla jobbigt) säker på att det var en tjej, den andra lutade mot kille men var betydligt mer osäkert... Så det verkar i alla fall som att vi får en flicka och en pojke vilket vore underbart! Vill inte ta ut det i förskott tänk er vad hemskt om det är två pojkar och man blir besviken. Men han var nästan 100 att det var en flicka så... Nu känner jag lite lite rörelser varje dag därinne, men inga sparkar eller sånt, de är ju bara 12 cm långa o vägde 165 o 175 g var så det är inte så mycket direkt.

 

Nu ligger Nathan här och håller handen som varje kväll, han (och jag) somnar varje kväll exakt nio så det är en stund kvar. Han kollar på Nick jr och jag kommer säkert somna innan honom. Sover 9 - 6,30 exakt varje dag haha, den tiden går solen upp här så det är väl därför. Nu tror jag detta blev den längsta uppdateringen någonsin skriven av mig men det lär dröja innan nästa, när jag sitter med datan och skriver blir det plugg och plugg. <3