R.I.P till min mage...
Alltså... Satt och kollade på lite bilder nu när amazlingly båda grabbarna sover och allt fix hemma är färdigt. Så jag bestämde mig för att dedikera detta inlägg till min föredetta mage. Snyft snyft... Bilderna är alltså från i höstas precis innan jag blev gravid med tvillingarna. Återhämtningen efter Nathans graviditet behövde jag inte tänka på, hann inte tänka innan magen var nästan som vanligt, fick ju inga bristningar heller, första sommaren när han var ett halvår var jag inte riiktigt mig själv men så fort jag började träna lite lite grann så var jag precis som innan. Behöver jag säga att jag inte förväntar mig samma process nu?
Tatueringen ja...känns den som en sån jäkla bra idé så här i efterhand? Jag tycker den är snygg, längtar tills jag kan lägga färg på sidorna, måste bara kunna spara ihop pengar först. Men de här två rosorna mitt på magen, hur ser de ut idag? Som skit skulle man kunna säga! Min förhoppning är att magen ska återställa sig så pass en vacker dag att jag iallafall kan ha på färgen, saken är den att det är allmänt svårt att tatuera magen, pga att den är så mjuk obviously, och det spelar ingen roll hur vältränad man är, det är alltid lite klurigt. Var svårt när jag gjorde dessa mitt på också, så vi får se hur det går...
Så förebilder och här under! Två veckor till ungefär stannade de där inne så jag hann växa ännu lite mer. Några efterbilder blir det inte här! Men kan ju dela med mig av Nathans kommentar när han ser min mage: "Mamma vad hände din mage?? Gå sönder din mage, åh stackars deeej" så ja, han var väldigt chockad :p Jag har nu tagit efter bilder och visst har magen sjunkit en del sen jag lämnade bb men det är inte en enorm skillnad, tog inte ens kort då för jag tyckte det var så hemskt haha! Men nu har jag alltså börjat träna, vikten är inget jag behöver jobba på, är roligtvis nere på min vikt igen så jag har rasat 25 kg (inte heller bra för magen...) men nu vil jag må bra, få energi, OCH forma kroppen för första gången då jag verkligen har nåt att jobba på. Sen hoppas jag också livmodern går tillbaks till sin size snart då det är jäkligt svårt att klä sig utan att ha en charmig gravidkula där! Bristningar ja det kan jag leva med, skulle inte få för mig att lasra eller nåt sånt, de bleknar ju och är inte så farligt. Okej nu har jag ägnat ett helt inlägg åt att sörja min mage så nu går vi vidare, kan konstatera att det är såklart värt det när man tänker på att jag fick bära två vackra prinsar däri och att de är dom som lämnat sina spår <3 Nu ska vi se om Cameron klarar att lägga sig vid brorsan o sussa en stund så mamma får hoppa upp på cykeln en snabbis innan vi ska hämta storebror!
Tack för att du tar dig tid
att kommentera mitt inlägg :)
att kommentera mitt inlägg :)
Alex
http://gel-v.com checka den sidan min kompis sa att den och "mag bindan" gjorde susen och hon ser bristningarna men huden har blivit mycket tajtare på 2 månader. Drick mycket vanligt vatten det gör så att huden krymper;)
