vilket fult ord det är! jag vaknar sovmorgon om blandat med alldeles för tidiga mornar innan solen gått upp. långtsamt och utdraget eller stressat till skolan. diskuterar och säger viktiga saker och åsikter. hem. mat. träning (som åtminstone är varierad) tills jag bara vill hem och äta och sova igen. sen... ja typ samma dag igen. jag måste bestämma vad guldkornen är och hitta dem men sluta jaga dem. eller bara acceptera, undan med rastlösheten och förhoppningar på vad framtiden för med sig. jag lever nu också inte bara sen. inte bara vänta på det som komma skall utan se till att nuet är det bästa det kan vara. för är det det?