I believe I'm loved when I'm completely by myself alone
Varning för inlägg skrivet av en som får VG på att skriva tentor som går ut på att bara f l u m m a och känner ett behov av att f l u m m a!
I England läste jag två böcker, The dark story of Eminem (som jag har lite kvar i) och Kristendom för ateister som är skriven av en svensk präst. Jag gillade både mycket även om den förstnämnda kanske var lite mer spännande. Den andra hade dock en hel del visdomsord och saker jag tyckte om som jag skrev ner. Prästen talar om att kristendom handlar om nåt så simpelt och så svårt som att utveckla vår medkänsla för andra och visa den i handling. Det är vad jag tror också. Det handlar inte om massa ritualer och grejer hit och dit utan det handlar egentligen bara om att vara en god medmänniska som försöker göra det bäst man kan i alla situationer, "bara". "Älska din nästa och gör vad du vill", tror det var kyrkofadern Augustinus som sa det (som jag citerat massa från tidigare). I boken säger han också "Vilken frihet och vilket ansvar det innebär att vara människa". Så himla sant. Han talar också om kärleken som har fyra hörnstenar; omsorg, ansvar (ej detsamma som plikt), respekt och att känna varandra vilket jag tycker känns som en bra beskrivning för vad som behövs för att det skall finnas kärlek. "Hade vi fått en andra chans hade vi gjort annorlunda men då hade vi inte vetat det vi lärt oss och inte utvecklats, hur kunde vi då ha gjort annorlunda?" säger han också i boken och det är så himla sant och anledningen till att man inte skall se tillbaks med ånger och tänka hur man borde gjort och lida pga detta, om du inte gjort som du gjort hade du ju aldrig vetat vad som var rätt att göra överhuvudtaget! Huvudsaken är ju att man vet detta.
Du blir inte lycklig av bekräftelse utifrån,
från andra människor utan inifrån, när du älskar dig själv.
I England läste jag två böcker, The dark story of Eminem (som jag har lite kvar i) och Kristendom för ateister som är skriven av en svensk präst. Jag gillade både mycket även om den förstnämnda kanske var lite mer spännande. Den andra hade dock en hel del visdomsord och saker jag tyckte om som jag skrev ner. Prästen talar om att kristendom handlar om nåt så simpelt och så svårt som att utveckla vår medkänsla för andra och visa den i handling. Det är vad jag tror också. Det handlar inte om massa ritualer och grejer hit och dit utan det handlar egentligen bara om att vara en god medmänniska som försöker göra det bäst man kan i alla situationer, "bara". "Älska din nästa och gör vad du vill", tror det var kyrkofadern Augustinus som sa det (som jag citerat massa från tidigare). I boken säger han också "Vilken frihet och vilket ansvar det innebär att vara människa". Så himla sant. Han talar också om kärleken som har fyra hörnstenar; omsorg, ansvar (ej detsamma som plikt), respekt och att känna varandra vilket jag tycker känns som en bra beskrivning för vad som behövs för att det skall finnas kärlek. "Hade vi fått en andra chans hade vi gjort annorlunda men då hade vi inte vetat det vi lärt oss och inte utvecklats, hur kunde vi då ha gjort annorlunda?" säger han också i boken och det är så himla sant och anledningen till att man inte skall se tillbaks med ånger och tänka hur man borde gjort och lida pga detta, om du inte gjort som du gjort hade du ju aldrig vetat vad som var rätt att göra överhuvudtaget! Huvudsaken är ju att man vet detta.
Du blir inte lycklig av bekräftelse utifrån,
från andra människor utan inifrån, när du älskar dig själv.
Tack för att du tar dig tid
att kommentera mitt inlägg :)
att kommentera mitt inlägg :)
