67 cm 6665g

Idag blir Nathan fyra månader och jag säger som alla andra nyblivna mammor. För det första, gud vad snabbt tiden går! Men för det andra, har jag verkligen levt innan Nathan? Minns inte ens ett liv utan honom!?

Min prins är alltså redan 4 månader, han håller på att växa ur stlk 62 (man borde egentligen hoppat över den helt), har provat puré vilket inte var så poppis. Annars ammar han och äter ersättning ungefär en gång om dagen. Han har vänt sig från rygg till mage ett par gånger och verkar alltid lika chockad själv. Här om dagen rullade han av sin filt på golvet och var inte särskilt nöjd, så inget mer att ha honom själv på sängen ens en sekund, här går det snabbt! Han har fortfarande inte bjudit på många fler skratt men däremot ler han mycket :) Varje morgon väcks jag av att han ligger och pratar, även om han inte säger ord så ser man tydligt hur han rör på munnen på olika sätt och verkligen försöker, till skillnad från förut då han mest "sa" samma sak. Han har blivit riktigt stark i nacken och gillar mest att sitta i famnen, han ställer sig också gärna upp med hjälp och är riktigt stark i benen när han gör det. Annars blir han lätt uttråkad och vill att man ska hålla på att busa med honom hela tiden, han gillar "prästens lilla kråka" och är kittlig vid halsen. När han börjar bli trött tappar han tålamodet och det enda som funkar är att gå runt och bära honom med hans rygg mot en själv så han kan titta, sätter man sig ner börjar han gråta direkt, man måste gå! Nappen är inte alls särskilt poppis längre, den blev ju snabbt en favorit men nu har han istället börjat hitta sina händer och vill snutta på dem hela tiden, mycket dreggel blir det och nappen används bara när det är sovdags. När han ska sova funkar det ibland att amma till sömns, vagnen funkar alltid och annars är det bara att bli vaggad till sömns med nappen som funkar, ofta med en liten battle innan.

Som sagt, kan inte fatta vad livet var innan Nathan och han är verkligen det bästa som hänt mig! Att få barn förändrar verkligen hela ens liv och min prins är det bästa som finns, nu är det för honom och inte för oss själva vi lever :) Ska bli så kul att se hur han utvecklas under de kommande månadena, även om man påsätt och vis vill stanna tiden så han alltid är en liten bebis...