Under de lata dagarna av jullovet ♥ så har jag sett en del filmer som fått mig att tänka mycket på livet. För att Andrés ska kunna se filmerna med mig har jag fått leta upp filmer som är på spanska eller dubbade till spanska vilket inte är det lättaste och jag har nu lärt mig att filmerna på spanska (de flesta från Spanien) är riktigt grymma men framförallt är de hemska och hollywood-slut kan man glömma, alla slutar med att man själv sitter och gråter och säger "varför varför? varför är världen så hemsk och varför var jag tvungen att se den här filmen?!" Men jag tycker att en bra film är en film som får en att tänka och förstå eller inse något! En av de bästa filmerna var Mar adentro som på svenska heter Gråta med ett leende. Filmen handlar om en man som i 25 år legat förlamad i sängen och som nu kommit till en punkt där hans största önskan är att dö och handlar om hans kamp för detta. Många tårar och man inser hur underbart livet är och vilken välsignelse det är att ens kunna gå!! En annan film, Macucha handlar om två pojkar på 70-talet i Chile, den ena från en rik familj och den andra från en fattig och hur deras vänskap blir både möjlig och omöjlig. Även idag finns såna stora klyftor mellan rik och fattig, till och med här kan man se attityd hos föräldrar om att det är bäst att inte "blanda de olika" t.ex. invandrarbarn med sina egna barn... Filmen som är på trailern heter My life without me och den såg jag dubbad, i början var det superjobbigt men man vande sig, svårt dock att se Mark Ruffalo med spansk röst haha. Filmen handlar om en 23-årig tvåbarnmamma som har en lycklig familj med sin man och får veta att hon har två månader kvar att leva och vad hon bestämer sig för att göra. Sjukt jobbigt och man tänker verkligen efter... Känner att alla de filmer jag sett fått mig att fundera över livet och hur mycket jag faktiskt uppskattar att överhuvudtaget leva, vilket vi alla borde göra! Tänk när man får höra att man har två månader kvar att leva hur mycket man kommer uppskatta alla de små detaljerna i vardagen, det som annars går obemärkt förbi. Det är sånt man måste kämpa för att verkligen uppskatta!

Världen är så sjukt orättvis och det sker hela tiden, varje dag saker som vi inte ens kan föreställa oss eller förstå! Vi lever här i Sverige i världens bästa miljö men världen är större och vi är alla människor av lika värde... Läst en artikel till skolan som funderar kring Förintelsen. Många tycker det är "uttjatat" men kan vi verkligen förstå att miljoner människor massmördades pga sitt "ursprung" när våra föräldrars morföräldrar levde??! Artikeln menar att till och med när det hände kunde folk inte förstå det och att sådana saker händer fortfarande om än i mindre skala och i andra länder. Men det händer! Det är ju omöjligt att förstå hur folk kan göra sådana onda handlingar och artikeln menar att det som händer är en objektifiering, dels av människan som "utplånas" som blir ett objekt utan känslor och viljor, något man kan bestämma över och göra vad man vill med. Även de som t.ex. arbetade i koncentrationsläger och militärer i vissa länder idag blir sin uppgift, de blir ett objekt, de blir det de anställs för att göra och inte en människa med moral och vilja. Det är det farliga som alltså händer än idag, objektifiering auktoriserar handlingar som är så onda att man inte kan förstå dem... Ni ser, det finns mycket att fundera kring här! Vi borde alla fundera kring sådana saker för att vara säkra på att något så hemskt aldrig kan hända igen och se till att det inte händer mer även i andra delar av världen...