Nu känner jag mig sååååå ensam. Igår stängde jag av klockan när den ringde 5.40 och sa (högt) till mig själv "återhämtning"... Sitter och skriver tentan och argumenterar (högt) med mig själv. Pushar även mig själv "kom igen, kom på nåt då, sååå svårt ska det väl inte vara... damn it!" Känns som att jag behöver någon att klaga på disken med (och någon som diskar...) eller diskutera matinköpen med. Ahhh jag blir galen galen galen av den här lilla tenta-bubblan också. Det jag skriver är så himla bra, vart kommer det ifrån?! Straxt ska jag iväg och träna och mörda mina stackars ben. Får se om jag blir mer normal av det... Efter det skall jag faktiskt ut med lite sällskap, kan behövas, dock är jag så inne på monologer så kan bli att jag kör monolog rakt genom kvällen. We'll see.