ordbabbel oh yes
Jag blir så upprörd när jag tänker på hur mycket dumma personer det finns som bara förstör för sig själva. Alla har inte supebra förutsättningar i livet eller bra uppväxt, i själva verket har de flesta problem i sin uppväxt och de flesta har inte världens bästa förutsättningar utan de klarar det själva. Nu talar jag om folk här i Sverige, eller egentligen så har vi alla världens bästa förutsättningar om vi ser det i ett större perspektiv. Men det är så många som inte tar till vara på det. Det är så fegt att inte ta itu med problem som man har, så fel att inte ge sig själv något bättre, att kämpa för sig själv. Det behöver inte vara för någon annan en sig själv. Istället blir det destruktiva saker, personer, sprit, beroenden och massa skit. Jag känner inget medlidande heller. Det mesta här är upp till en själv, man får helt enkelt ta hand om sig själv. Man har bara ett liv så då är det väl värt att göra det bästa av det. Och om man ger upp så gör man väl det, då är det ett beslut man tar och är det starkt eller svagt att göra det kan verkligen diskuteras. Jag är själv väldigt kluven i den frågan. Det är så mycket man kan göra i livet och det mesta är bara upp till en själv. Nu blev det här väldigt flummigt, vad handlar det egentligen om? Något som jag sagt flera gånger att jag stör mig på är ju personer som "struntar i" sitt liv och låter sig själv bli helt fucked up och hela grejen med att vara sådär. Ni kanske känner igen vad jag menar? Och att bestämma sig för att ge upp, alltså för att ta sitt eget liv, vad är det för lösning..? Jag har aldrig någonsin kunnat ens tänka tanken. Öppna ögonen bara. Det finns så mycket bra i livet, det gäller bara att försöka hitta det bästa för en själv istället för att nöja sig eller fastna i dåliga vanor... Flumm I know!
Tack för att du tar dig tid
att kommentera mitt inlägg :)
att kommentera mitt inlägg :)
