Tisdag

 
Instagram är fortfarande kopplat, perfekt med lite bilder. Här är från idag, egentid i form av tandläkarbesök. Ska inte älta det men är jäkligt bitter över att ingen förklarade hur illa ställt det var med min tand i våras, då hade jag 100% dragit ut den bara, nu har jag spenderat över 10,000 kr på en och samma tand (????) och skiten är fortfarande inte klar :(
 
Både mamma och jag var sugna på köpemat när jag var färdig men hade ju såklart inte tagit med mig kortet så bara hem och käka broccolisoppa från frysen, har börjat laga massa mat när jag väl lagar och frysa in matlådor, nu sen Aylin föddes och det är bland det bästa jag gjort. Utan mat fungerar jag inte, blir inte heller att jag lagar riktig mat till mig själv vid lunch utan trycker i mackor och chips så det är perfekt att ta en matlåda. Sen gick vi till Maxi och jag köpte pepsi (jo jag har dragit ner rejält på det, drack en burk varje dag i början av hösten, men är fortfarande lika sugen, det går inte över!) och nutella-semlor. Hallå ja, grymt bra kombo, så jäkla gott, hm tryckte i mig båda två! Sen har jag tagit lite kort på Aylin, gör ju månadskort med blommor men det var så jäkla svårt att få till en trea så jag nästan gav upp. Skrynkliga lakan också men men, vad ska man göra, söt var hon iallafall :) 
 
Sen har vi suttit och pluggat lite portugisiska, hade några små uppgifter till nästa vecka, men mina böcker har inte kommit ännu. Fick för mig förra sommaren att jag ville lära mig portugisiska och nu kom den viljan tillbaks innan jul och så kom jag in på en nybörjarkurs under våren. Alltså, portugisiska är ungefär lika likt spanska som danska skulle jag säga, så jag kan ju förstå, speciellt om någon pratar långsamt. Men däremot att prata går ju inte, uttalet är lite svårt att få till men det ska nog gå, och så plugga in alla fraser som är annorlunda än på spanska. Känner mig motiverad iallafall! Kollar på grymma videos på Youtube, känns mycket lättare att lära mig portugisiska från spanskan, just för att de är så lika, men på universitetet blir det ju från svenska och engelska, aja får se hur det går! Nu kommer mamma straxt och lämnar grabbarna, hon hämtar idag, så skönt att slippa iväg med lillan.
 

Nästan två år senare

 
Okej så sist jag skrev var nästan precis två år sen (!!), hur snabbt går tiden. Ändå ser man att det är besökare här inne varje dag, vad är ni för några freaks som lyckas hitta hit?! Väldigt skumt... Men men. Jag älskar att ha bloggen att gå tillbaka och läsa i, och tycker att det är synd att jag inte skrivit mer. Men livet kommer emellan I guess. Vad har hänt sen sist, ja vad har inte hänt kan man fråga sig, för precis allt har i princip hänt haha. Aylin får väl ändå vara som det största som hänt de senaste två åren, min lilla prinsessa! Hon är fullkomligt underbar, världens lättaste lilla bebis, una bendición total, en riktig välsignelse. 
 
Jag blev sugen på att skriva då jag läste lite som min syrra skrivit, även om ingen läser så är det så skönt, att skriva som att en riktar sig till någon, även om den någon är en själv. Jag har fullt upp som vanligt. Imorse såg jag en video på Facebook om en typ av depressionsyndrom som går ut på att en bara har så mycket energi och inte vet vad en ska göra av den, eller typ måste se till att göra något hela tiden för annars känns det inte bra. Kände igen mig lite grann i att jag har så mycket som jag vill, ofta så bara kliar de i kroppen för att jag vill hinna så mycket. Har framförallt sen i höstas (men egentligen sen alltid) kört på i 180. Dvs jag har till exempel alltid pluggat samtidiigt som jag varit mammaledig, eller jobbat samtidigt som jag skött barnen, i somras läste jag en kurs om Koranen, nu när jag började jobba 100% så pluggade jag samtidigt 50 % på spanska C-kursen och så hade jag barnen själv all den tid jag inte jobbade. Ja och så var jag högravid också ja. (!?) Det gick ändå! Effektiv som få iallafall, aldrig slötitta på tv, ligga och scrolla på telefonen osv. MEN det som är negativt, och som jag börjar känna av lite nu är att jag har lite svårt att vara IN THE MOMENT.
 
Aylin föddes alltså för 3 månader sen, jag hade med mig kurslitteratur till BB och deltog därifrån i ett obligatoriskt forum, låg alltså med Aylin i famnen och analyserade litteratur med kurskamraterna, och jo det är något jag är stolt över, tycker jag är grymt duktig osv osv men samtidigt hallååååå varför var jag tvungen att göra det för?! Kunde självklart ha sagt ursäkta men jag ska bara föda lite barn här så jag fixar det sen, såklart skönt att ha det gjort dock. Sen har jag fortsatt med spanskan med Aylin, har gått jättebra då hon för det första sovit mycket och också varit världens gladaste och nöjdaste. Nu har jag dock haft några veckor utan plugg under julen och tiden går ju ändå om man säger så. Aylin är mera vaken nu, och kräver mer såklart, sen har hon börjat sova sämre vilket troligtvis bidrar till att jag börjat känna mig lite smått konstig om dagarna, sömnbrist är inte min favorit. De som dock tar mest av min energi är twinsen. Dom är craaazy. Mina vackra, stora, smarta killar. Hallå kolla hur små dom var sist jag bloggade, bebisar! Nu är dom 2 1/2 år och ja dom är a handfull om man säger så, latinogener deluxe, dom är så impulsiva, passionerade (jo faktiskt), alltså dom är jätteglada och hysteriskt ledsna och skitarga, aldrig nåt emellan. Iallfall så tar dom grymt på krafterna då de ägnar sig mycket åt att slå skiten ur varandra eller storebror, kasta saker, klättra, försöka hitta eventuella faror och skrämma livet ur mig osv. Sen är det a l d r i g tyst en sekund, de är väldigt olika Nathan. T.ex. när jag läser en bok så sitter de inte och lyssnar utan de skriker "ahhh" eller "iiih" bara sådär utan nån anledning (för säkerhetsskull?) och så ett litet hopp och skutt i soffan och ja, ni fattar. Dom är vilda som bara den. Älskar det på sätt och vis, för dom är friska, glada, har energi och egen vilja, precis som små barn ska vara, men samtidigt tar det såååå mycket på min energi. När vi är hemma några dagar så tröttnar jag på min egen röst och att höra mig själv säga "nej, sluta, stop, snälla, inte, lägg av", när de kastar, slår, biter osv. Kan poängtera att mitt tålamod alltid varit en av mina främsta egenskaper, enligt mig själv, men att det börjar tappas här med :D
 
Iallafall, det jag ville komma till var att nu efter nyår blev Aylin sjuk i RS-viruset (exakt samma som twisnen hade exakt två år tidigare i Ecua) och fick läggas in på sjukhuset här i fem dagar. Fem dagar var det bara hon och jag, på ett litet rum, en säng, en stol, tv, lite filmer och en bok (hann såklart lägga ner en historiebok i väskan, utifall att, men jag läste inte många sidor kan jag säga). Förutom att det var jobbigt att se lillan dålig (men hon togs om hand på bästa sätt så jag behövde inte vara orolig), så var det så skönt. Det var konstigt men jag tyckte inte det var jobbigt att bara vara. Om vi hade varit hemma hade jag haft tusen saker att göra, även om killarna varit på förskolan, hinna med: städa, laga mat, tvätta, sortera, träna osv osv. men här fanns inget att göra. Gjorde lite benböj och tåhäv, slökollade på tv, somnade med Aylin i famnen, kollade på gamla favoritfilmer... Och tiden gick ändå. Det enda som saknades var en dusch (!!), rena kläder och lite extra snacks. Så en kan säga att det blev som lite semester för mig, första gången utan killarna mer än dagtid sen förra sommaren, och första gången någonsin jag var borta från dom så länge. Saknaden kom krypande efter några dagar, en sån där klump-i-halsen och tomt-i-magen-saknad, men annars var det faktiskt skönt att bara vara. 
 
Sen jag kom hem, för en och en halv vecka sen, så har allt kännts lite tyngre på något sätt. Jag är lite tröttare, fighten i mitt huvud känns lite mer, ibland får jag superenergi och flyger runt här hemma, städar, fixar, planerar (jag har så mycket jag vill göra, så lite tid) men ibland tycker jag det är jobbigt att bara gå upp ur sängen och börja dagen, blir liksom besviken när jag blir väckt på morgonen, vill bara sova. Låter ju lite som depression ellerhur? Tänker på utmattningssyndrom, ibland känner jag mig bara lite konstig, inte riktigt som mig själv, har märkt att jag har lite svårt att få fram ordentligt vad jag vill säga ibland (kan också bero på att jag bara pratar med barn hela dagarna, så är inte van haha). Och visst vore det jäkligt konstigt om jag i n t e blev utmattad nångång?! För det här är jäkligt utmattande må jag säga. Tror iofs att det mest beror på att Aylin sovit sämre sen vi kom hem, och att jag påverkas av sömnbristen, men kan också ha och göra med just att jag stannade upp en stund, fick den där lilla pausen, och insåg att wow allt måste inte gå i 180 hela tiden... Fast det är ju just det som det måste nu :D Den här videon om den här depressionen kopplad till överpresentation (typ) fick mig iallafall att känna igen mig, i att jag har så mycket jag vill göra, prestera, få gjort, men samtidigt tycker jag inte att jag bedömer mig själv som dålig om jag inte skulle lyckas. Jag tänker mig att det är grymt att jag gör allt som jag gör, men att om det inte går så vore det snarare normalt och inget annat. 
 
Jag har en del tankar om det här med att hela tiden vilja bli en bättre version av sig själv, t.ex. jag har så mycket jag vill lära mig, så mycket att läsa, t.ex. nu börjar jag läsa portugisiska bara för att jag v i l l lära mig det, vill ordna massa här hemma, bli mer vältränad osv osv. Samtidigt har jag ju läst en del om buddhism (såklart) och jag gillar tanken om att "I want happiness", ta bort, I och want så är det enda som är kvar lycka. Och så är det kanske. Ibland stör jag mig på folk i min närhet som bara "är", som inte vill förbättras och lära sig mer, och förändra osv. men samtidigt kanske det kan vara något bra. Det är så dubbelt det där, med att vilja förbättra och förändra, och att nöja sig med det man är och har, det finns något bra och dåligt i båda. Brukar prata med mina elever om det... Iallafall, nu har jag svammlat en massa här, det var på tiden det! Nu är det dock dags att SÄTTA IGÅNG igen, hämta grabbarna på förskolan och upp i 180 igen. Idag har jag faktiskt sovit en timme med Aylin på förmiddagen och tagit en koffeintablett därefter, känner mig... jäkligt trött och seg faktiskt haha. Men förhoppningsvis kan det vända med lite frisk luft (iofs var det 15 grader här inne imorse så rättså friskt, WTF?!). 

Today's






Tomt!

Alltså ni som kikar in här! Vem var när hur? Är så jobbigt att skriva på mobilen men vi är här, upp o ner, ska försöka! 





5 månader

Cameron 7100g, 64cm
Damien 7300g, 65 cm
(Nathan var 7150g och 69cm)
 
Okej nästan varje dag tänker jag att jag ska blogga men så kommer livet emellan... Hinner egentligen inte men okej. Det blir ett gemensamt 5 månaders inlägg! Nu är prinsarna mer och mer olika till utseendet, men lika söta <3 De växer så det knakar och utvecklas så fort. Nu rullar de inte bara runt utan tar sig fram genom att göra det eller hasa sig, man lämnar dem på en plats men hittar dem nånannanstans! Damien är mest på g och ställer sig på knä och upp med rumpan i luften, men fortfarande med ansiktet ner i golvet, men han övar på att krypa så det blir nog rätt tidigt för honom! Båda är stadiga på att "ställa sig" med hjälp, där var Cami lite tidigare (Ja man kommer väl alltid jämföra dem med varandra, men utan värdering i det såklart!). De sover ungefär tre kortare perioder dagtid och samma som förr nattetid. Däremot har de slutat amma dagtid! Ja, så de har nästan slutat amma kan man säga, för natten är det inte så värst mycket, men det är bara då bröstet duger! Helt olikt från Nathan men det här är bara något som kom naturligt för dem när de började med gröt, så den här månaden har det trappats ner, från en gång per dag till nu inget från morgon till kväll! De har fått sina vanliga flaskor och med två portioner gröt så var de nöjda, nu börjar vi lite smått lägga in ett mellis vid 3 också med frukt, annars kan de behöva en flaska extra där. Känns lite sorgligt gör det, men samtidigt skönt eftersom allt fungerat så bra. Och jag är ändå nöjd med att ha kunnat dubbelamma så pass länge :) 
 
Största idolen här hemma är Nathan, utan tvekan! Han är ja... vad ska man säga, lite väl hårdhänt och busig med de små men de är så nöjda så, bara asgarvar och flinar så fort Nathan visar sig, vad han än gör. Mest mamma som skäller och gnäller men oftast är det bara glada miner från de små oskyldiga <3 De är verkligen underbara de här prinsarna. Nu har de börjat upptäcka varandra lite mer, något varje dag, framförallt på morgonen kan man hitta dem att de ligger och kikar på varandra och snackar <3 Finns verkligen inget gulligare!!! Nu ska jag sätta lite fart här, vill verkligen få in fler inlägg innan det bär av till varmare breddgrader till jul, ska försöka! 
 

Nathans treårskontroll

94 cm, 12,3 kg
 
Min stora lilla kille, igår var vi på treårskontrollen. Visste ju redan vikt och längd då jag kollat det själv, en liten grabb är han fortfarande men det var ju inget nytt ;) Han följer iaf samma kurva sen han var 1,5 år så det går åt rätt håll iallafall. Han var superduktig på att rita och sköterskan blev chockad när han ritade hela familjen där med armar, ben, ögon och mun :) Talet var bra men han har lite konstigt uttal vilket han även har på spanska, det är som att han har en egen dialekt på båda språken vilket är rätt kul, är dock säker på att detta kommer fixa sig med tiden, det är ju inte lätt att ha två språk när man är så liten så jag känner ingen stress. Sen fick han prata om några kort med bilder, hoppa jämfota och allt gick bra :) Snart är det dags för Nathan att flytta upp på storbarnsavdelningen på fsk också, han håller på med inskolning nu och verkar trivas jättebra. Själv tycker jag det känns trist då jag verkligen älskar de pedagoger han har nu men det är ju ett måste såklart. 

Perfekt torsdagsförmiddag

Haft en helt underbar förmiddag med mina små hjärtan! Dom är bara så sjukt fina och underbara, snälla små killar! De är verkligen glada 99% av tiden, bara leenden hela tiden så fort man kollar på dom :) Lite gnäll när de är trötta och då är det bara att lägga dem så somnar de glada :) Såklart blir det ibland lite jobbigt men för det mesta är de bara så lätta små bebisar! Nu efter vi lämnat på fsk fick de gröt och sen har jag hållt på och fixat i köket, städat, diskat o lagat mat medan de suttit i babysitter och babygym. Berättar allt jag gör medan jag gör det och snackar med dom och de är bara överlyckliga! Nu somnade de för en halvtimme sen och jag har ätit lunch i lugn och ro. De brukar inte sova så länge dock så straxt lär en av dem vakna men så länge de är glada är det ju bara underbart! 
 
Damien är redan proffs på att ligga på mage då han vänt sig om själv i 3 veckor nu och gör de hela tiden, Cameron tycker det är lite jobbigare fortfarande ;) Igår vände han sig om själv några gånger men det är inte så lätt ännu ;) Kul att se hur olika de ändå är i utvecklingen de små. 

4 månader

 
Nu är de här småskruttarna redan 4 månader! Det blev de igår den nioende, eller så blev de 16 veckor redan för snart två veckor sen så när de var 16 veckor började jag med smakportioner. Tyckte det skulle vara kul att börja och så vill jag att de ska äta ordentligt innan vår långresa i vinter, så man inte behöver strula med det som vi gjorde med Nathan. Känns som att det kommer gå fint med dessa två :) De fick först smaka katrinplommonpuré och det var ju en del grimarser i början men direkt lite som gick ner. Cameron blev sen väldigt förtjust efter några gånger och ville bara ha mer och mer, blir galen när skeden försvinner. Nu har Damien börjat bli likadan så imorse satt jag och stressade för att få i båda vad de vill haha. Nu har de smakat banangröt, har gjort smakportion som de delat på då jag tycker de är rätt stora. Men from imorgon tänkte jag göra en hel portion som de delar på och sen gradvis öka såklart. 
 
Tänkte skriva lite om hur dagarna ser ut här hemma för bebisarna nu. Morgon är runt 06,30 för det mesta. En av dem brukar vakna medan en sover en liten stund till, behöver ingen väckarklocka för jag väcks alltid av joller! De brukar båda amma runt när de vaknar också. Brukar klä på och byta blöja så fort jag kan innan storebror vaknar, sen följer de med till köket o sitter i babysitter medan vi äter, sen spjälsängen en stund medan vi gör oss iordning för att gå, ibland blir det lite skrik och panik och ibland någon som vill amma en gång till vilket är sjukt jobbigt när man ska iväg, men senaste veckan har det varit väldigt lugnt. Ibland somnar de till vid halv 9 och annars somnar de alltid i vagnen när vi går ca 8,40. De sover då ungefär 45 min tills vi är hemma igen. Då ammar de en gång och sen blir det gröt straxt efter 10. Vid 11 blir det flaska på 130 ml (nu måste jag nog minska den pga gröten, annars är normalr 160-200 per måltid runt deras ålder). Normalt somnar de båda då men en vaknar efter typ 5 min och håller mig sällskap, sen behöver de sova och äta 1-2 ggr till innan vi går vid halv 3. Det optimala vore om de sov typ 11,30-13 och sen var vakna tills vi gick. Sen sover de i vagnen 45 min ungefär till. Sen hem och amma, sover de en tupplur till innan 19 då det är läggdags och flaska! <3

Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!