Ett år senare
Ja man kan visst mobilblogga också men jag orkar bara aldrig! Vill ta tag i att skriva men det är lite mycket om man säger så... Idag var jag iallafall och opererade tån för... Nionde gången kanske? Blä! Sist jag var där var ett år sen i augusti, idag tog jag en selfie medan jag låg med bedövningen (oklart varför) och så insåg jag att jag hade på mig exakt samma skjorta som när jag var där för ett år sen! Lite skoj ;) saknar fransarna! Men saknar inte håret ;)
Nu ska jag sova lite med samtidigt vaka över små sjuka grabbar här, inget kul :/
B-day
Åh jag ser så mycket fram emot Nathans 3 års dag! (Fatta att jag har en 3årig son? Va????) Här är några bilder från hans 2 års och 1 års kalas som hade samma djurtema som jag köpt från Ecuador. När vi var där i mars köpte jag hem grejer med, Nathan fick välja och valde Musse Pigg. Sen har han liksom ej tittat på det eller något som helst intresse för Musse Pigg men nu jäklar så, har plockat fram hans musse gosedjur från hyllan, sätter på musses klubbhus osv haha. Om han nu var tvungen att välja det ska han bannemig gilla det också ;) Jag tyckte han skulle välja dinosaurier eller pirattema men men... I alla fall så kommenterade Andres att vad är det nu för fel på mig, beter mig som att det vore min egen födelsedag men hallå? Min egen födelsedag bryr jag mig verkligen inte om alls men barnkalas är ju sjukt kul! Att duka fint och göra lite gott, ja det är väl det i princip, men ser fram emot att se hans min när han går upp och ser allt dukat. Har tänkt göra i ordning kvällen innan nu, annars lär jag knappast kunna göra det med dessa tre grabbar, så tänker jag mig liksom som Barna i Bullerbyn på julafton haha. Ja jag är lite obsessed men ser verkligen fram emot detta! Det tråkiga är att vi liksom inte har så många att bjuda för Nathan har inte särskilt många kompisar ;) Dagiskompisar ja men de känner ju inte jag så det är inte aktuellt. Men samtidigt vet jag ju att det enda som är viktigt för Nathan är typ att Elliot är där <3
Present till Nathan då? Jo tack jag var ute i god tid och köpte två presenter, båda två figurer till Träd Fu Tom som han samlar på och varit besatt av sen i våras, leker massor med de varje dag. Han har alla som finns här så jag beställde några jag hittade i England = världens bästa present. Så när paketet kom kunde jag inte hålla mig och tänkte jag ger en nu och sen har han ju ändå en till sin bday. Visst. Sen ställde jag in den andra högst upp i skafferiet innan jag skulle slå in den. Så här om dagen står Nathan där, har öppnat skafferidörren och står och spanar upp och säger "gee mig den där träd fu tom leksaken" jahapp. Inga födelsedagspresenter alltså, men tror inte han fattar det där ännu ;)
Depend...
Okej, bilden och sen "depend"... on who? nej så djupt ska det inte bli, jag försökte få upp en bild på mina naglar från instagram men det gick inte så fick bli denna. Jag testade pincurls för första gången, alltså old fashion style på att locka håret, man rullar upp dem själv och pinnar fast med hårnålar = awesome. Dock gjorde jag sjukt slarvigt på några minuter men kan tänka mig att resultatet blir bra med lite tid och övning! I alla fall inte det jag skulle skriva utan om Depends gellack. Har använt de i över 1 1/2 år nu och det har verkligen varit som min bästa vän, så underbart att ha snygga naglar i två veckor inte som alla andra skitlack som börjar skavas av efter en dag, nej depends håller verkligen och mina naglar har dessutom växt sig långa och starka av det (Okej har slagit av tre varpå jag just klippt av alla men ändå).
Ja så slutade dom ju sälja lacken i somras då folk fått biverkningar av de, var skitsur men gissa vad som hänt mig nu! Förra gången jag målade började fingrarna o klia som fasen under natten och vart lite öm nästa dag men det gick över, och nu denna gång (ja såklart jag fortsatte ändå) så började det igen klia som fasen efter två timmar, kliade massor under hela natten och sen vaknar jag med svullet och rött på delen av fingrarna som är precis under naglarna. Jag har alltså bränt huden där, den delen som också är med in i lampan, inget med lacket att göra men däremot lampan. Nu är det en vecka sen och det svider fortfarande och håller på att läka nu men fortfarande rött... Men tror ni jag är seriös när jag säger att jag ändå vill fortsätta använda det? Jaaaa, kanske ha lite kortare stund i lampan? Hur ska jag klara mig utan dessa lack???
Damien 3 månader
Damien 6120g 60 cm
Damien har alltså mer än dubblat sin vikt, han har gått upp 3210g och vägde 2910 när han föddes, och så har han växt 13 cm. Han har alltså gått upp 300g mer än brorsan ungefär men växt lika mycket, min lilla tjockis :P I början vägde de ju nästan exakt lika mycket och jag tänkte att snart måste Damien gå om i vikt för han ammade lite oftare och var mer snuttig, nu tror jag de äter i princip lika mycket, eller ingen skillnad jag tänker på iaf då de oftast äter samtidigt men han har i alla fall fortsatt gå upp mer ;) Han väger nu 100g mer än Nathan vägde vid 3 månader, vilket betyder att han gått upp hela 700g mer än vad Naty gjort under samma period haha, samtidigt är han nästan 3 cm kortare än vad Naty var, men har ändå växt 2 cm mer. Man vet ju inte hur utvecklingen sett ut om de fötts i v 40+ som Naty gjorde. Damien är i alla fall familjens lilla tjockis <3 Tycker att det största kännetecknet och det man kunnat skilja dem på sen början var Damiens tjockare kinder, så gosiga!
Han har verkligen världens mysigaste och gulligaste ansikte, man blir bara glad av att se honom och oftast ler han också <3 Hans tjocka kinder och nu har han ju verkligen fyllt ut det om man säger så haha, i början var han ju väldigt rynkig som små bebisar (spec de som föds tidigt) ofta är :P Damien är glad för det mesta men när han inte är det, ja då hörs det! Han gallskriker som en galen liten flicka (?) med superljus skärande röst haha, kan inte annat än att le när han gör det för det låter så sjukt roligt, och ofta är det något hemskt som att typ speldosan slutat spela men på hans skrik låter det som att världen går under ^^ Något mindre roligt är att han börjat få såna här skrik på kvällen när han somnat, alltså gallskriker verkligen så man hoppar till och springer dit, så kommer man in och han ligger och sover, vet inte om det redan kan var mardrömmar eller något..? Annars sover han faktiskt också väldigt bra och normalt är att han vaknar 2 ggr på natt men oftast är det han som vaknar först och ev lite fler gånger än Cami. Nappen är en stor favorit hos Damien också men fortfarande är det svårt att hålla kvar den, dagtid sover han bättre än Cameron även om ingen av dem sover mycket längre, när han väl somnat kan han dock ligga och sova själv en bra stund medan Cami vaknar lättare.
Att bli väckt av Damien på morgonen är verkligen underbart för hela hans söta lilla ansikte lyser verkligen upp som en sol i världens leende <3
Cameron 3 månader
5855g 59,1cm
Cameron har alltså gått upp 2885g, nästan dubblat sin vikt och växt 12 cm! Går snabbt! Han är minstingen i familjen, jämfört med Nathan vid den åldern är han nästan 4cm kortare och 160g lättare så lite rundare är han ändå. Men så vägde han ju 600g mindre och var 5cm kortare från början så han knappar in :)
Cameron är en riktigt charmig och snäll liten bebis, han är sällan gnällig och om han är det så är det troligtvis för att han behöver bajsa eller så är han trött och behöver bara lite hjälp att somna, nappen funkar oftast bra men man måste fortfarande hjälpa honom att hålla kvar den men han har blivit bättre på det. Man hör klart och tydligt vem det är som skriker av dem för Cameron har fortfarande en mycket mildare röst och gnäller snarare, han kan ligga och grymta lite och sen somna av sig själv fortfarande och även skrika lite och sen lugna ner sig av sig själv till skillnad från brorsan. Han börjar bli rätt stark i att lyfta nacken när han ligger på mage men inte så som Naty var i den åldern, kan ju bero på att de är födda 3 v tidigare också.
Nu fortsätter jag skriva detta inlägg, var nästan en vecka sen det påbörjades, inte mycket tid över alltså! I alla fall, tänkte skriva att Cameron sover väldigt bra på natten men sen hade de båda några struliga nätter (alltså för att vara dom) efter de tagit sprutan då de vaknade ett gäng gånger (fem kanske..?) varje natt med start 00 och ibland samtidigt vilket är jobbigt då jag inte vill dubbelamma på natten, jobbigt att sätta sig osv. Jag tror de kanske höll på att öka mjölkproduktionen då jag hört att bebisar gör det genom att amma oftare nattetid och det är väl dags nu. Nu har de i alla fall haft tre bra nätter igen vilket vi tackar för! De vaknar en varsin gång, kan vara vid 02 eller tom 04,30 vaknade Cameron sin första gång en natt! Då har han alltså sovit 9 timmar utan mat! Sen brukar de vakna varsin gång runt 05 ibland och vid 7 tar vi morgon. Det var länge Cameron som var väckarklockan och vaknade tio i sju varje morgon men nu har de istället bytt så Damien brukar vakna först.
I alla fall, det här är ju Camerons inlägg men det är svårt att prata om den ena utan att prata om den andra med haha. Cameron är i alla fall världens charmigaste lilla kille, så fort man pratar med honom eller bara han ser ens ansikte så fyrar han av världens leende och har också fått honom och skratta vid två tillfällen, eller snarare början på ett skratt, och Naty har också lyckats med den en gång! Fina fina storebrorsan Cameron, kan inte vara lätt att vara storebror (eller ja tvilling öht då) när man är så liten <3 Cameron gillar också att sitta i babysittern men babygymet är ingen hit. Något som är så sjukt gulligt är att han börjat jollra massor nu, han började med der först för ett tag sen men nu snackar han verkligen massor när man pratar med honom, verkligen olika tonfall och sånt, låter så sjukt sött! Lilla minsting storebrorsan, minst av alla som bebisar men ändå storebror <3
3 månader
Okej läste ett fruktansvärt reportage i tidningen och nu har jag suttit och googlat på diverse hemska sjukdomar och saker som kan drabba små, varför usch usch usch. Nej nu ska jag försöka släppa det, mina tre små killar är friska och krya <3
Igår blev Cameron och Damien tre månader och livet är underbart. De är verkligen de snällaste små killarna som finns! De har bara blivit snällare och snällare, det är inte många stunder längre som man känner fasen jag orkar inte, i början var det lite grann i alla fall, det är ju inte lätt med två bebisar och en treåring. Men de är så underbara, glada i princip jämt, alltid leende när man pratar med dem, gosiga, tar nappen och flaskan, sover bra på kvällen och natten, äter ordentligt, de är helt enkelt två underbara pojkar! Pratade med Andres om det igår, tänk vad konstigt om vi bara fått en bebis, vem skulle det varit av dem två liksom? De är ändå två små olika individer och vi är så glada att vi fått dem båda i våra liv <3 Gahhh så mycket kärlek! Ska upp med inlägg om deras utveckling sen tänkte jag också, får se när jag hinner <3
Tisdag
Så, har haft Naty hemma igår och idag då han enligt sig själv är "lite hostig o norig o måste gå i doktorn" <3 Igår höll han sig vaken hela dagen, ett antal hysteriska utbrott, matvägran, en portion pasta, lite frisk luft och så fick han ny energi och somnade vid halv 8. Nu däckade han för en halvtimme sen medan jag läste bok och nu måste jag ta till mig den roliga uppgiften att väcka honom, gahh. Det är fruktansvärt då han är extremt svårväckt under dagtid och troligtvis kommer bli helt hysterisk! Imorgon ska han i alla fall till skolan igen då jag ska med småttingarna till BVC för tremånadersvaccin! Redan tre månader! Får se hur stora de blivit nu de små tjockisarna <3 Annars då... Inte så mycket nytt, mys med mina pojkar och inte så mycket mer. Skitväder nu, eller vanligt svenskt höstväder egentligen, har blivit höst tillslut ja...
Välkommen oktober
Två bilder från igår, 1 oktober och oktober ska såklart välkomnas med obligatoriska bilden liggandes i lövhög, inte så mycket löv ännu dock, om några veckor får det bli ett nytt försök! Vad har hänt de senaste veckorna då? Ingenting speciellt alls tror jag. Bebisarna blir större och större vilket är underbart, de är mer med, glada och gulliga och så inte lika ömtåliga! Snart blir det tremånadersuppdatering också. Andres har åkt på infektion i visdomstand och mått skit, dvs fyra barn att ta hand om han hemma ^^ I helgen var jag och killarna hos mamma och sov, mysigt men lite jobbigt. Småpluttarna var inte riktigt sig själva, väldigt gnälliga, jag tror nästan det var för mycket intryck och lite avbrott från rutinerna som gjorde dem så. Mamma kom och hämtade för tågresan vilket var en jäkla tur, fy fasen för att åka tåg själv med tvillingar och en liten, skulle inte ens kommit på tåget om jag vore själv!
Naty har blivit lugnare också, inte lika mycket utbrott, han har nog vant sig vid de små nu :) Snart är det dags för honom att börja på storbarnsavdelningen på fsk, känns lite synd då han är så himla nöjd nu men ja det är väl dags :/ Jag har fått några bra nätter nu av mina prinsar, vaknar och äter enbart 2-3ggr var! <3
Lika som bär!
Okej så vart tog den här månaden vägen då? Redan oktober! Jag har haft så fullt upp med plugg och överlevnad så jag har inte hunnit med någonting, än mindre bloggen. Men mer om det sen. Här är två bilder från igår. Cameron och Damien blir bara mer och mer lika varandra... Jag vet ju alltid vem som är vem för jag vet ju vem jag satt på vilka kläder på morgonen men i helgen hade de helt likadana outfits, för att jäklas med mamma egentligen. Men det var helt sjukt, tom jag tog fel på dem hela tiden! De ska ju alltså vara tvåäggstvillingar men börjar tycka att de är väl lika alltså... Som de här bilderna från igår, vem är vem? Jag tyckte båda såg ut som Cameron och nej jag vet inte vem som är vem... Andres förklaring var att jag har ju fotat Cameron två gånger men nej det har jag inte. Nu såg jag tillslut att man ser lite av den lila liggdelen som jag ju la Cameron i har jag för mig så då måste det ju vara så :P Eller var det tvärtom...? Ja gud ni ser. Och den där lilla pricken under näsan (sår kanske?) är inte kvar idag :P
