Åh vad jag vill sova! Fasen. Känns som varannan dag är b r a och varannan är inte särskilt bra... Igår var en bra dag! Fick en timme egentid (Gud vad det ordet används när man har barn, dock har jag i princip aldrig någon egentid för mig själv) med Nathan igår fm och vi gick på bio och såg klassiska Alfons, hans första gång på bio och det var populärt :) 

Sen gick jag en promenad och naty fick krypa ner i liggdelen och sova en liten stund innan lek i parken och en lugn em då Cameron sov heeela kvällen utom matpauser! Inte Damien dock men att ha en bebis är ju tusen ggr enklare än två, eller åtminstone dubbelt så enkelt ;) så tror jag var i säng vid 20! Underbart, dock somnade ju inte naty förens efter 22 ändå men skönt att ligga ner iaf haha!

Så idag är alltså lite mindre bra, tog år att ens komma ut, den jäkla bärselen krånglade så naty var tvungen att gå, skulle panta o köpa lördagsmys för pengarna (hej föräldrapenning för en som aldrig jobbat) och blir stoppad x antal ggr av folk som ber om flaskorna, kassan på Coop krånglar, båda bebisarna är väldigt snuttiga (visserligen mysigt men) är så trött! Läst en bok till kurs 2 men är osäker på om det var rätt version (bra). Måste måste sätta mig o googla massa fakta men det finns fasen aldrig tillfälle. Om en vecka är det seminarium på riktigt så jag måste sätta in en växel... Gahhh. (Hur ofta kan man använda sig av gahhh egentligen?!)

Okej så ganska trött är man nu... Nathan sitter med ipaden (taaack) medan pluttarna ammar... Och ammar... Och ammar.... Lite tråkigt för naty, lite skönt för mig att bara sitta även om man samtidigt har tusen grejer att göra! Dagarna går så fort, de 6 timmarna naty är på förskolan springer iväg. Idag var jag o hämtade ut paket med regnskydd, röstade, o handlade och så var klockan 12!! Laga mat, äta och så är det en timme tills man ska iväg o hämta igen. Fasen vart ska plugget hinnas nånstans?! 

Har bestämt mig för att gå upp 06 o träna (japp) till att börja med 3 dagar i veckan, mån ons o fre. För jag hinner verkligen inte dagtid, under dagen måste jag plugga om bebisarna är lugna o på kvällen när de somnat är jag alldeles för trött! Har gått upp 06 nu två gånger och kört en kvart på cykeln, en kvart styrka o det är tillräckligt nu :) idag tyckte bebisarna också de var morgon så de kom upp 06,20. 

Cameron var nöjd i babysittern men Damien fick jag ha i famnen o göra knäböj med vilket resulterar i att träninhsvärken redan börjar komma! Bra iofs... Men ja, nu är jag ganska så trött! Är med i en grupp för tvillingmammor där de kör en utmaning på att gå 20 mil på en månad, låter ju sjukt mycket så jag bestämde mig för att köra 15 med runkeeper och är på 40% nu o andra veckan, så kul att följa :) dock så störande att jag ofta glömmer bort att sätta på den! Jag går ju aldrig på promenad utan bara om jag ska nånstans men i söndags gick jag ut för att möta andres vid jobbet bara för att gå, då glömde jag självklart att sätta på appen så jag gick o svor hela eftermiddagen haha! 

 

 

Fasen vad irriterande... Jag skriver inlägg och sen glömmer jag publicera och nu har ett försvunnit. Jaja. Nu orkar jag inte skriva heller, eller jag hinner egentligen inte. Håller på att plugga lite då prinsarna sover så fint. Var ute och gick från 9-11 så de åt inget alls mellan 8-11,30 och sov gott i vagnen, så drack de varsin flaska nu när vi kom hem, annars dricker de ju aldrig upp eftersom de småammar hela tiden (som jag ungefär som småäter och inte äter maten haha). Så får passa på nu! Lite bilder från helgen med mina prinsar <3

 

Alla säger ju det att när man får sitt andra barn, eller framför allt om man får tvillingar så blir det bara så att man får bra rutiner för annars överlever man helt enkelt inte och jag tror det är sant. Med Nathan har vi verkligen haft 0 rutiner, det har varit jobbigt för oss alla men jag vet inte, allt har varit på hans villkor och vi har gjort allt tillsammans. Vi har lagt oss tillsammans, sover inte jag så sover inte han heller, han har vaknat massor, låg vaken på natten och jag fick dåligt samvete om jag inte höll mig vaken och låg och stirrade tillbaks på honom haha. Inte konstigt att han inte lärde sig skilja på dag och natt så snabbt. Han hade svårt att somna själv under dagtid osv osv. Nu med tvillingarna så skulle det aldrig gått, ända sen dag 1 vi kom hem så har de somnat bra, bara de ätit så kan de ligga och somna utan bröstet, de somnar alltid runt 20 varje kväll och då är det natt, då vaknar de bara för att äta och skulle de ligga vakna en stund, ja då sover jag vidare och så somnar de om. 06 är det morgon och det får man acceptera då. Så tacksam i alla fall för att de somnar någorlunda tidigt, man hinner fixa det sista och lägga sig tidigt själv. Problemet var ju att få Nathan på samma spår men tror det funkar nu, har fått lägga mig på honom hålla i och ligga och vyscha för att få honom somna före nio, nu däckade han själv framför Kalle Anka. Nu är ju killarna så pyttesmå fortfarande så vem vet hur det blir i framtiden men jag hoppas hoppas att de fortsätter såhär för det gör så otroligt mycket <3

 

Vet inte hur det varit om Nathan fått flaska eftersom han bara ammade men även om mjölken skulle räcka är jag glad att jag ger dem en liten flaska 2 gr om dagen för det liksom styr upp schemat lite, amningen blir ju mest hela tiden liksom. Nu får de flaska vid 11 och 19 och det schemat hålls ganska hårt, sen sovtid efter. Så de är vakna från 06-11 med nån liten lur kanske, och sen sover de rätt bra efter flaskan och en del gnäll, hämta på förskolan 15, hem och sen vakna tills kvällsflaskan med några smålurar. Fungerar väldigt bra nu i alla fall <3 Synkade är de också, det är det som alla frågar om haha! Ammar gör de mest hela tiden men det får man ta ;)

Det här ju det underbaraste som finns! Bebisarna älskar när naty är där o pratat så ler de massor ❤❤ Påminner mig om när nathan var bebis och elliot fick honom att skratta jämt ❤❤ Även om man måste vakta precis som det var med elliot, att han kanske vill lyfta eller lägga sig på eller tom dra i håret (!) så är jag säker på att nathan kommer vara grabbarnas största idol! 

Bild från 1 september 2012 resp 2013. Man märker det liksom inte när man är mitt uppe i att leva men shit vad Nathan har växt! Ingen bild från idag men han är en helt annan är bara för ett år sedan... Han pratade ju knappt då! Och nu är han aldrig tyst haha! Seriöst, det där med att man längtar tills de börjar prata och sen så slutar de ju aaaldrig. Från 06 tills han slocknar på kvällen är det fart och blablabla ^^ För två år sen hade vi precis fått iordning hans rum lite, nu är det så fullproppat gud... För ett år sen var vi med mamma och Elliot på landet, mys! Saknar att vara där.. Saknar att ha tid att oroa sig och bekymra sig för såna värdsliga (?) saker som då. Jag älskar att titta på gamla bilder då jag minns precis vad jag tänkte och kände i just den perioden... <3 

 

Straxt är det dags att gå och hämta den här stora killen på förskolan, när man frågar vad han gjort är det dock alltid samma, han berättar vad han ätit till mellis "mjölk pan ost" och sen inget mer :P Dock brukar han berätta om sina fröknar ibland, så gulligt att han tänker på dem <3 Det jag inte skriver här är dock att inte alls sällan får han mig att vilja gallskrika och dunka huvudet i väggen (ja), hej trotsåldern... Hej elliot-fasoner. Jag har alltid tänkt att jag har sjukt mkt tålamod men det är kanske mest för att det aldrig blivit testat? Nathan vet iallafall hur man gör... Fick tipset av en annan tvillingmamma att göra just det, stänga in barn i ett rum, gå in i ett annat och skrika högt i kudden + slå lite på den så känns allt bättre... Kanske man slipper bli galen på köpet :)