Satt och läste på Lady Dahmers blogg och jag kom ihåg ett av mina favoritinlägg, den där kampanjen när kändisarna la upp bilder på sig själva osminkade för att visa att de "också" ser ut sådär... Enda problemet var ju att alla de är skitsnygga både med och utan smink (därför de jobbar i tv..?) så det funkar ju liksom inte. Här är en sminkad och osminkad bild på mig, men med dåligt ljus. För jag skulle aldrig få för mig att föreviga mig själv osminkad med bra ljus, alltså haha, vissa dagar blir jag skrämd i spegeln när jag ser mina ljusblonda bryn till det svarta håret och så blåååa ringarna under ögonen och min hy... Haha xD Men det jag ville komma fram till var iallafall det hon kom fram till i inlägget, att kan man inte bara få vara ful? Måste alla vara "fina som de är" och "naturligt snygga", alltså man kan vara ful!

 

Det har verkligen varit ett problem för mig, jag har aldrig velat vara "ful" så jag har sminkat och fixat, även om bara för att få en naturlig look typ fixa till hyn och böja fransarna, men sen så bestämde jag mig för att ja, om jag är ful då? Vad händer då? Nada! Så jag gick helt osminkad till tex seminarium och jobb eller för att gå och handla och tänkte helt seriöst att ja idag är jag ful och vem bryr sig, det finns massor av fula människor?! Mitt jobb är inte att vara snygg, jag är inte på seminariet för att visa hur söt jag är... Ingen bryr sig! Så himla skönt att känna så. Sen kan jag känna efter ett par dagar osminkad att jag gärna vill lägga lite tid på att sminka mig och känna mig "fin" för jo jag känner mig bättre sminkar, men orkar inte heller göra det varje dag. Så nu har jag hittat nån slags balans :p Dock är det jäkligt skönt att som nu ha utväxten färgad, det är ju bara hemskt med blonda randen till det svarta, och att färga brynen gör det mycket lättare, för samma sak där, de blonda till det svarta är inte så klädsamt ;)