För första gången på några veckor är jag ensam hemma och det är nog sista gången på vääldigt lång tid också. Igår skulle vi på bio och Naty var hos sin extramormor som bor i närheten av oss, hon föreslog att han skulle sova över och sen följa med henne till jobbet på fsk och han var hur glad som helst över att gå med henne igår och pussade mig hejdå. Min fina fina lilla prins <3 Det blev väldigt mycket tjafs om påklädningen nu igen, Naty vill klä på sig själv och kan, men bara vägrar klä på sig utan springer iväg osv och kan hålla på hur länge som helst så till slut tar jag fast honom och klär på honom, varpå skrik och gråt, tar av sig byxorna igen för att ta på dem själv haha ^^ "Jag vill INTE va med dig" säger han till mig haha. Men när han lugnat sig satt vi i soffan och han säger "Mamma, du o jag e bästa vännerna... jag kan klä på mig själv, inte hjälpa mig" hehe som att han filosoferade över det som hänt, så underbar! Så jag förklarade att jag inte tycker om att han springer iväg och kastar kläderna och han säger "men du kan iiinte taa mig mamma", han vill ju alltså busa och leka men försökte säga att först tar man på kläderna och sen kan man leka "inte taaa mig" hehe, får se om det gick fram :)

 

Iallafall så kändes det lite konstigt att lämna bort Naty utan att jobba men sen tänkte jag att jo, det är verkligen sista gången på väldigt länge som den möjligheten finns, att bara ligga på soffan hela kvällen, glo på tv och sen somna tidigt...Så Naty stannade där och det gick hur bra som helst, ska hämta honom snart :) Saknar dock min lillkille när det är dags att somna! Och annars med faktiskt... är så van vid att vara med honom jämt! Vi har pratat mycket nu om bebisarna i magen, att jag snart ska till doktorn och ta ut dom och han "vill också följa meeed mamma" hehe. Det är så svårt, till och med för mig, att förstå att det är två små mini-naty därinne??! Att om tre veckor är vi 5 stycken här hemma... Hur ska då han som är 2 år kunna förstå det?! Jag är lite orolig för hur det kommer att gå just för att det är två bebisar att ta hand om och inte en, jag vill verkligen inte att Naty ska hamna utanför, men det ska nog gå bra :) Så spännande att se vad han tycker om sina bebisar, vi har tittat på bilder på honom som bebis och jag har förklarat att snart kommer det två såna små till oss, och att han också var så liten o låg i mammas mage, men som sagt det är inte lätt att verkligen förstå. Han har känt några sparkar nu senaste dagarna och blir riktigt chockad, wooow sa han ena gången och "ååhh...." den andra, som att han fattar att oj det är visst nåt levande där inne ändå haha. Nej nu ska jag röja upp lite här hemma och göra mig i ordning så jag kan fokusera på lillen när han är hemma, hans bästa nu är att leka kurragömma, bara det att jag aldrig hinner gömma mig bra för han räknar "ett, tre fyra fem" så kommer han springandes <3 

Tack för att du tar dig tid
att kommentera mitt inlägg :)