Vi fick direkt komma in i vårat rum, koppla dropp så jag inte törstar ihjäl, få lite värktabletter (hmm?) och så vänta, vänta. Ärligt talat minns jag inte exakt vad vi gjorde ens, tog typ blodtryck och sådant några gånger. Vi var nr 2 i tur den dagen och precis när jag skrev mitt andra inlägg här via mobilen kom sköterskan in och sa att det var vår tur, jag ville ha upp inlägget innan haha, så jag tröck på publicera medan jag gick till hissen som tog oss ner dit snittet skulle göras. Där ser ni förresten mina supersvullna ben och fötter! Svullnaden höll i sig ända till i söndags! Då på morgonen kollade jag ner på mina vader och bara herreguud har jag nån sjukdom?? Jag är ju såå smal! Haha, jag har blivit storleksblind efter att ha varit så svullen så länge så tycker mina vader ser supersmala ut nu ^^ Så märkligt att denna gång bara gå ner till salen och tänka japp nu ska bebisarna ut, sist fördes jag ju dit akut liggandes i sängen, såg bara taket och hade ingen aning om vad som hände.

 

Detta rum var mycket mindre och trevligare än sist, kanske pga att det andra var akut? Hade tid för alla att presentera sig, bebisborden låg precis bredvid sängen så vi kunde se dem, inte som sist när de tog ut Nathan direkt. Fick en massa sladdar inkopplade och så ryggbedövningen, det är ju inget mysigt alls, man känner liksom hur det spänner och drar i nerver och det är ofta svårt att hitta rätt och hon kunde verkligen inte komma åt, höll på ett tag och jag blev rädd att jag skulle behöva sövas men så fungerade det! Så jag domnade bort helt i benen och det kändes ganska så skönt :P Och så börjar de hålla på där bakom skynket och vi pratade om när Naty föddes men då började jag nästan gråta och var så orolig för hur de skulle må, så då började Andres prata om fotbollen från dagen innan istället, mycket bättre idé :p Så plötsligt sa de att de såg en liten rumpa och sen följdes det av ett par riktigt galna skrik och så var Cameron ute 10.30 :) Han visades upp för mig och fick sig en puss och sen iväg för att vägas osv. Så fick jag honom på bröstet och det var en sån sjuk känsla att veta att straxt skulle det komma EN TILL! Helt sjukt...

 

 

Tre minuter senare kom Damien ut med huvudet först efter att ha kunnat glida ner när han fick mer plats :) De bytte bebis för en stund, kontrollerade Cameron medan jag hade Damien och sen fick jag båda innanför sjukhusrocken och var i en bubbla av lycka och overklighet! Fick frågan om jag ville se moderkakan... jag tänkte först WHY? Men sa att ja det ville jag haha, ska spara er på detaljer men oj ja. Fattar inte hur jag fått plats med allt detta i magen! Vi fick åka till uppvaket efter en liten stund, alla fyra <3 Så underbart! Sist fick jag ju ligga själv två timmar efter alla komplikationer. Enda problemet var törsten ^^ När jag kunde röra på fötterna o benen fick vi åka till vårt bb-rum där vi spenderade två nätter. Med Nathan var vi ju tvungna att stanna 5 nätter men denna gång fanns det verkligen ingen anledning, jag mådde bra, bebisarna mådde bra och amningen gick fint så vi gick hem så fort vi kunde för att få vara med Nathan <3 Så fick vi komma tillbaka på söndagen för att väga och då hade de börjat gå upp i vikt igen.