Jag minns till och med vilket datum det var, för det var dagen vi kom hem från Småland, den 20 mars. Jag hade mått lite dåligt ett par två-tre veckor, jag var helt energilös, ville bara sova, smått illamående hela tiden men framförallt på mornarna som verkligen var en pina, orkade inte gå och träna och så hade jag ömma bröst MEN jag hade ju inte haft några regelbundna blödningar på hur länge som helst och under den här tiden kom det lite "blod" nån gång så jag tänkte inte att jag måste vara gravid, men visst slog tanken mig och jag skämtade med Andres om det, fast jag trodde mest att jag bara hade brist på nåt ämne i kroppen eller nåt... Iallafall, den 18 åkte vi till landet och på morgonen mådde jag så illa men det gick över, på lördagsmorgonen låg jag i sängen på landet och mådde SÅ illa igen och kände verkligen panikkänsla och för första gången fick jag springa ner på toan och spy. Mamma och Jamie såg något undrande ut och skojade direkt om att jag var gravid och vi skrattade åt det. Illamåendet blev bättre under dagen men nästa morgon hände samma procedur och där var mamma SÄKER på att jag var gravid, och jag med egentligen. Hon skickade hem mig med pengar till ett graviditetstest som vi inhandlade på 7eleven söndagkvällen efter en lång resa hem. Jag hade ju på väg hem i bilen redan hunnit gå igenom tänkbara scenarier, hur mitt liv skulle kunna ändras, saker jag inte skulle kunna göra, hur min bebis skulle se ut, hur jag skulle lösa praktiska saker osv. och jag var egentligen helt inställd på att jag var gravid och visste att jag skulle bli superbesviken om jag inte var det. Var skitnervös och väntade de lååånga fem minuterna på graviditetstestet som till slut visade 2 streck! Gick in och sa till Andres och vi började typ garva och bara shit shit... Så ringde jag direkt mamma som jag lovat och hon blev superexcited och sa att allt skulle gå bra och ville avråda mig ifrån abort men det hade jag inte ens haft som alternativ. Andres ringde sin pappa och så åt vi kyckling och potatissallad som jag kämpade för att hålla ner med kväljningarna som blev en ny del av vardagen. Och där började ett helt nytt kapitel av våra liv...