Jag antar att alla som läser bloggen redan känner mig men så är ju utmaningen ;) Rebecca Therese Marie Jönsson (jag vet att mitt efternamn är fult, tack mami) föddes den 2:a maj 1990 i Södertälje. Där bodde jag ända tills nu i augusti då jag flyttade hemifrån och till skillnad från den nya status-grejen på facebook så är jag inte "stolt över att vara från södertälje", men så är det. Jag växte upp med min söta mamma och fick min första syster när jag var 2. Gick i en liten rutten skola hela grundskolan och blev överväldigad av hur kul och stort det var på gymnasiet. När jag var liten tyckte jag mycket om att måla och skriva och ville först bli konstnär och sen författare, sen ville jag bli journalist och därför gick jag medielinjen men bytte sen till radioinriktning när jag droppade journalistdrömmen. Istället insåg jag att jag ville bli lärare och på den vägen är det nu. Nu läser jag mitt tredje år vilket innebär att jag kommer vara färdigutbildad lärare vid 22 års ålder, grymt eller vad? Har läst religion som är världens roligaste ämne och nu blir det historia. Tycker det är superkul att undervisa nu när jag har praktik så är säker på att jag valt rätt! Och vad gäller konstnärsdrömmarna vet jag inte vad jag tänkte, har verkligen noll talang för att måla idag... Jag har alltid varit blyg ända sen jag var liten men det är något som släppt väldigt mycket nu, fast kanske inte helt, det blir så när man måste ta hand om allt själv och man utvecklas väldigt mycket som person. Mitt största intresse har alltid varit musik fast jag varken kan spela, sjunga eller skriva (fast kan erkänna att det försöktes en del när jag var liten) men jag älskar verkligen att lyssna på musik, analysera och bara hänge mig åt en låt. Mina favoritartister är Eminem, Lars Winnerbäck, Rihanna och såklart THE-DREAM! Lite oväntat är mitt andra största intresse nu träning (!) vem kunde trott det när jag skolkade från idrotten för att jag hade "mensvärk" flera gånger i månaden... Nu tränar jag på gymmet ungefär fyra gånger i veckan och tycker det är skitkul :) Jag har otaliga gånger blivit kallad för "surskalle" eller liknande av min familj men jag vill ändå påstå att jag är en positiv person... eller så vill jag bara just påstå det. Vill vara det iallafall. Kanske var det bara tonårsperioden då mamma kallade mig för "rebecca tonårshäxan" (sabrina var min favoritserie btw). Just nu känner jag iallafall att jag har en positiv syn på livet och framtiden, och varför skulle jag inte ha det? Bor i världens finaste lägenhet mitt inne i stan, pluggar för att få ett jobb jag vet jag vill ha och det går bra och har världens finaste familj och inte minst ängeln (ok kanske inte) Elliot. Klart jag är glad. Nästa utmaning blir min första kärlek... Om någon orkat läsa så långt ;p