Nu är jag hemma men jag skriver fortfarande utan åäö av vana eftersom jag lärt mig att byta but dem mot o och a haha. Jag kom hem vid 11 igårkväll efter världens längsta resa kändes det som. Jag var ute i torsdags kväll med min handledare från praktiken och en annan lärarkandidat och åt på ett typiskt cornish ställe och sen på en pub. Jag kom i säng vid 12 och klockan ringde tre timmar senare. Höll på att smälla av av trötthet och jag kunde inte sova på planet eftersom det först bara var en halvtimmes resa. Var i Bristol vid 7 på morgonen, nästa plan skulle gå direkt men det vart 2 timmar försenat. 1 timmes resa till Manchester och var där vid 10. Spenderade dagen i posh område där tydligen alla Man Utd fotbollsfruar hänger, med Jamies pappa och fru. Vid halv 4 var jag tillbaks på flygplatsen och spenderade 3 låånga timmar väntandes på planet. Bilden är på mig och min handledare och jag skyller min hemska apperance på deras konstiga "vinsaft".

Nu är jag iallafall hemma och det känns sjukt konstigt! Idag har det varit supervarmt och fint väder men jag har bara varit ute för att hämta Jessica och vart och handlat. Pallar inte sitta ute med hela gården här och har inget annat för mig. Det kommer jag sakna. När man bor i Södertälje är det så himla ruttet, det finns ingenstans att gå eller nåt att göra, vad... Maren..? Nu är jag totally excited för Jessie håller på att göra tacos (det jag saknat mest från sverige haha. därefter kommer kebab house och latino cajun. svensk mat wtf är det?). Sen har jag köpt chips och DIPP. Har käkat sjukt mycket chips i England men de har ingen dipp, saknat det! Nu måste jag snart packa upp, blir bara mer och mer chockad över att se allt jag verkligen shoppat... Damn alltså. Well det känns bra att vara hemma. Konstigt men bra.